Helt fantastiskt slut?
Iaf fick Ian McEwans (han som ligger bakom filmen Atonement som går på bio nu) senaste bok "På Chesil beach" i julklapp och faktiskt lyckats komma igenom den utan att läsa i förväg (suprise!!). Men det var bara för att Veckorevyn hade lovat mig att slutet skulle vara "Helt fantastiskt! Jag var tvungen att läsa om det flera gånger!". jag säger bara: What?! Det var ju inget slut! Dom skulle ju träffas igen på slutet ju! (Okej nu förstör jag för alla er som inte läst boken, men... aja...)
Alltså, jag är egentligen inte alltid emot sorgliga slut men det här var ju bara.... Jaha?. Varför bygga upp en sådan dramatik när den inte ledde någon vart? Det var som om författaren tänkte: Jaha, ja jag har skrivit en jättebra bok (för det är den i övrigt) men nu vet jag inte hur den ska sluta. Äh, den får inget slut.
Jaha, men tack så mycket!
Fast, iofs var det ju bra att slutet inte blev så klyschigt heller, då hade jag också blivit besviken. Dock törs jag faktiskt säga att jag skulle ha kunnat skrivit slutet mycket bättre. Kanske inte like vackert som han skriver, men historien hade iaf tagit en annan vändning.
Men boken var ju om man bortser från slutet, väldigt bra. Och annorlunda. Så egentligen uppmanar jag folk att läsa den. Kanske finns det fler som tycker att slutet är helt fantastiskt.
Jaha, jag kanske borde fortsätta med geografin nu innan Lost börjar.
Hade!
In your face, Carola!
Ja jag vet att jag varje år säger att jag ska bojkotta melodi-spektaklet, men det är ju fan omöjligt! Och då menar jag verkligen omöjligt! Det finns ju så himla tillgängligt så då är det väl inte så konstigt egentligen...
Aja, igår var det ju faktiskt ganska roligt att beskåda denna tillställning, speciellt när Carola precis innan resultatet skulle presenteras tog en mun vatten liksom för att förbereda sig för att gå upp och sjunga. Men tji fick hon! Det är som dom säger, skadeglädjen är den bästa gjädjen. Jag tror att det heter så i alla fall.
Sanna Nielsen var min favorit iaf. Den skönsången gick rakt in i hjärtat.
Men förutom melodifestivalen finns det inte så mycket att titta på nu, iaf inte för min del. Min käraste tv-serie, Studio 60 on the sunset strip, har ju slutat, for good. Jag sörjer verkligen, för den serien var fan det bästa som visats på länge! Och hur ska jag klara mig utan Matthew Perry? Jag får trösta mig med Vänner helt enkelt, det är ju inte direkt första gången.
Okej, det finns ju faktiskt serier att kolla på nu också, det är inte helt dött. Mitt svåraste val är mellan Grey's Anatomy och Lost. Vem är så himla dum och lägger dom på samma sändningstid? Iaf valde jag Lost sist, största skälet är väl för att det fortafarande är spännande medan Grey's står på tomgång. Vad har hänt? Jag kollade på säsong två och där snackar vi stor skillnad till säsong fyra som går nu. I säsong två är Mcdreamy fortfarande dreamy, Izzie är inte dum i huvudet, Christina är fortafarnde rolig och det händer INTRESSANTA saker i varje avsnitt. Sen var ju Addison kvar, jag gillar verkligen inte att hon fick sin egen serie, som btw verkar har lagts ner, eller? Jag såg faktiskt lite av avsnittet som skulle förklara varför hon lämnade Seattle (eller egentligen varför hon fick en egen serie) och då kom jag faktiskt fram till att hon och Mcdreamy faktiskt är det ultimata paret, inte han och Meredith. Se på fan. Samma sak hände faktiskt typ när jag såg Sagan om de två tornen för några veckor sedan då jag kom på att Aragorn faktiskt passar bäst med Eowyn och inte Arwen. Intressant.
Jaha, nu är det en vecka sedan man kom hem från Tanzania. Det är mycket att smälta, jag har inte fattat än att resan faktiskt är avklarad, att man faktiskt har vait i Afrika. Men nu när man ändå har funderat ett tag och kollat på bilderna så förstår man vilken otrolig upplevelse det har varit vilket också är svårt att förklara för andra. En halvtimme räcker inte till.
Aja, nu lär jag väl börja göra lite nytta.
Hade!
Hem kära hem
Då var man hemma tillslut efter en helt otrolig resa. Så skulle man ju kunna sammanfatta det.
Sista dagen på Zanzibar var både trevlig och lite mindre trevlig. På förmiddagen gjorde vi först en snabbvisit på ett museum som visade konst från Zanzibar, sen kollade vi på ett hindutempel. Därefter ville vissa shoppa medan andra, det vill säga jag, Elvira, Sara, Elin och Becca, ville hitta en pool att svalka oss i, för det var ju direkt inte kallt även fast solen inte syntes till. Så vi gick på jakt efter ett hotell med pool men blev nekade på två ställen innan vi flirtade (okej, vi försökte mest se otroligt trötta och uttårkade ut) in oss på ett hotell med pool som låg mitt i Stone Town. Egentligen fick inte det där hotellet tillåta andra än hotellets gäster att använda poolen men det var ju inte vårt problem. Och hotellkillen verkade ju nöjd, han stoppade ju pengarna i egen ficka..;P
Jaha, efter några sköna timmar utan sol (den kom dock fram när vi skulle gå) var det dags att åka tillbaka till dar es Salaam. Vi hamnade på en restaurang som vi trodde skulle fixa fram mat snabbt innan vi skulle med båten från hamnen, men det tog typ en timme innan de första fyra fick mat och innan dess en väldigt lång tid innan alla fick beställa. Efter en och en halv timme hade knappt hälften fått mat och då var vi faktiskt tvugna att skynda oss till båten. Så det blev chips och kex för de som inte fick mat, jag bland annat.
Vi hann med båten iaf och resan gick betydligt bättre den här gången eftersom alla hade tagit åksjuketabletter. Dock blåste det ganska mycket och det kändes som att båten flög över vågorna ibland så det kittlades lite i magen. Jag ska faktiskt erkänna att jag var lite rädd, en katamaran känns faktiskt ganska ostabil ibland... Sen när tv-skärmarna visade visa lemotivet från "Titanic" började nog vissa bli lite misstänksamma.;P
Under de sista dagarna i Dar es Salaam besökte vi bland annat ett ställe som kan kallas Tanzanias Skansen, dock utan djur om man inte räknar med diverse kryp. Stämningen har varit jättebra under hela resan men sista dagarna märktes det att vi faktiskt har umgåtts med varandra i nästan tre veckor nu.
På fredagen lyfte vi från Dar es Salaam kvart i sex svensk tid och landade i Sverige på lördagen ungefär halv sex. Nästan 24 timmar på resande fot vilket kändes i kroppen och i framför allt i huvudet. men hela hemresan gick jättebra. jag har ju varit lite smårädd för att åka med Kenya Airlines, orkar inte förklara varför, men tillsammans med KLM så är det nog nu med favoritflygbolag. Förutom det faktum att jag första sträckan till Nairobi (btw var det absolut inga problem att mellanlanda där) var ansvarig för den nödutgång jag satt vid. På flygvärdinnan lät det ju nästan som att jag troligen skulle bli tvungen att använda denna dörr vilket gjorde att jag satt som på nålar hela flygresan. Men på flygresan från Nairobi till London var jag jättelugn och det var också den lyxigaste flygresa jag varit på. Tv:n satt i sätet framför och man kunde fritt välja mellan vilka filmer eller tv-serier man ville titta på. Synd att man var så trött och ville sova. Men en film hann jag med att se iaf.
Efter mer än sex timmars väntan på Heathrow och en flygtur på två timmar till Sverige var man då äntligen hemma. Jag firade med en cheeseburger på McDonalds.
Resan har verkligen satt sina spår. Jag är så himla tacksam över rent vatten, fungerande dusch, en otroligt skön säng... Men det bästa med att komma hem var nog ändå att få sova till tjugo i tre dagen där på...;P
Igår mådde man lite halvdant och idag i skolan saknades typ hälften av klassen. Hoppas att alla känner sig piggare imorn.
Btw var det väldigt konstigt att vara tillbaka på KSK efter allt det här med mordhot osv. Hoppas bara att den polisen har nu är rätt person, det var faktiskt lite obehagligt att gå runt på skolan idag och fundera på vad som kommer att hända.
Jaha, nu är det över iaf. Det känns väldigt overkligt att den resan som man har sett fram emot sedan ettan nu är avklarad. Klart är iaf att man kommer att ta med sig mycket, både lärdom och minnen för livet.
Nej, nu ska jag kolla lite på Grey's Anatomy.
Badaye!
Zanzibar!
Hotellet i Stone town dar vi bor pa ar helt ok men jag, Elin och Johanna som delar rum har ingen fungerande dusch. Sa det har blivit duschning a la Tabora, det vill saga en hink med vatten over huvudet. Aterigen tanker jag inte klaga, detta far en uppskatta Sverige annu mer.
Vad har vi gjort hittills da? Jo, igar var vi pa en jatteintressant kryddtur som sen avslutades pa en liten strand en bit utanfor stan. Stranden var vit, havet var blatt - behover jag saga mer? Vi stortrivdes verkligen. Tills vi kom hem da vi upptackte en hel del bett som var placerade utover kroppen. Dom kliar men jag maste saga att det var det verkligen vart med tanke pa den skona stunden vi hade pa stranden!
Pa kvallen sag vi pa solnedgangen och begav oss sen till en restaurang dar Dr. Livingstone tillbringade nagra dagar som lik. Kanske inte mycket att hanga i julgranen (som Johanna F gillar att saga) tanker ni men restaurangen var jattefin! Vi satt pa stranden och beskadade flertalet bilar som gang efter gang forsokte flyga (ja, de gjorde faktiskt det till slut) in i lastutrymmet. Valdigt underhallande!
Idag har vi besokt ett slavmuseum och shoppat litegranna. jag har kopt ett jattefint linne pa en jattefin affar som lag mitt i stan.
Nu ikvall har vi atit och ska snart ga och lyssna pa lite musik.
Imorn blir det lite olika aktiviteter, sen hemfard till Dar es Salaam.
Jag langtar lite hem faktiskt (mest efter sno och mannagrynsgrot) men stortrivs pa denna o.
Hade bra alla i Sverige och i Osterrike!!
Back in Dar
"Vana mugi vova" sjung vi igen sen pa en middag som vi at tillsammans med en gubbe som typ styr Tabora. han var for ovrigt ocksa valdigt trevlig men ocksa valdigt upptagen har vi lart oss.
Sen var det da dags att saga hejda till kompisarna och da blev jag helt plotsligt agare till en konstgjord tupp. Och den ar inte direkt liten. Det ar en jattefin present men ganska jobbig att slapa runt pa. Men troligtvis kommer den med mig hem fast med en hel del skador.
Det kandes lite sorgligt att lamna Tabora efter mer an en vecka men man kommer att med sig mkt hem. Jag har bland annat fatt ett nytt favoritutryck, "It's a beaut" (det vill saga "It's a beauty") som min kara van Salma sager konstant.
Jaha, efter en 15 timmars lang resa med diverse handelser, var vi sedan framme i Morogoro. Vi sov en natt pa ett jattefint katolskt gasthem for att dagen efter aka pa safari vilket var jattekul! Vi sag mkt fina djur, tyvarr inga lejon, men vi var glada anda.
Efter detta bar det av till Dar es Salaam igen och imorgon ska vi till Zanzibar. Dagen har vi spenderat med att sola och bada och bara ta igen oss, vilket var valdigty valbehovligt med tanke pa hur hektiskt vi har haft det. Vi har njutit varenda minut.
Okej, nu hinner jag inte skriva mer eftersom jag ska skriva GP bloggen ocksa. Men ha det sa bra familjen (mamma och pappa som ar i osterrike, ak en massa skidor at mig!) och alla andra dar hemma!
