Helt fantastiskt slut?

Jag är lite besviken. När man läser en bok har man ju ganska höga förväntningar på slutet, jag menar vad är en bok utan ett riktigt bra slut? Det är ju precis samma sak med film. Ingen kommer ihåg en historia med ett riktigt dåligt slut. Okej, kanske skulle man komma ihåg den bara för att slutet var så pass dåligt då...

Iaf fick Ian McEwans (han som ligger bakom filmen Atonement som går på bio nu) senaste bok "På Chesil beach" i julklapp och faktiskt lyckats komma igenom den utan att läsa i förväg (suprise!!). Men det var bara för att Veckorevyn hade lovat mig att slutet skulle vara "Helt fantastiskt! Jag var tvungen att läsa om det flera gånger!". jag säger bara: What?! Det var ju inget slut! Dom skulle ju träffas igen på slutet ju! (Okej nu förstör jag för alla er som inte läst boken, men... aja...)

Alltså, jag är egentligen inte alltid emot sorgliga slut men det här var ju bara.... Jaha?. Varför bygga upp en sådan dramatik när den inte ledde någon vart? Det var som om författaren tänkte: Jaha, ja jag har skrivit en jättebra bok (för det är den i övrigt) men nu vet jag inte hur den ska sluta. Äh, den får inget slut.

Jaha, men tack så mycket!

Fast, iofs var det ju bra att slutet inte blev så klyschigt heller, då hade jag också blivit besviken. Dock törs jag faktiskt säga att jag skulle ha kunnat skrivit slutet mycket bättre. Kanske inte like vackert som han skriver, men historien hade iaf tagit en annan vändning.

Men boken var ju om man bortser från slutet, väldigt bra. Och annorlunda. Så egentligen uppmanar jag folk att läsa den. Kanske finns det fler som tycker att slutet är helt fantastiskt.

Jaha, jag kanske borde fortsätta med geografin nu innan Lost börjar.

Hade! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0